wordsnotviolence

Idag fick jag äntligen samtalet som jag har väntat på så länge! Samtalet som skulle säga mig vart i USA jag hade hamnat!

Tekonsha, Michigan kommer att vara platsen där jag spenderar de kommande 10 månaderna.



I'm so excited!!! Det ska bli spännande att träffa min värdfamilj som består av en värdmamma, värdpappa och fem(!) värdsyskon (3 killar och 2 tjejer) som är 13, 15, 16, 17 och 27 år gamla. En hund har de också :)

Jag fick lite av en chock när tjejen som jag pratade med på Explorius sa att jag ska åka nu på fredag, om 3 dagar! Jag måste packa! Och säga hej då till alla! Är allt i ordning? Kommer jag att komma ihåg allting? Hur kommer min värdfamilj att vara? Tänk om vi inte kommer överrens? Det är kaos i huvudet just nu :P

Min värdfamilj går i kyrkan en dag i veckan så det måste jag antagligen hänga med på men det ska bli spännande att se hur kyrkan är i USA.

Skolan jag ska gå i heter Herbert Henry Dow High School och de verkar ha en massa aktiviteter och klubbar så någonting kul ska jag nog hitta ^^.



Tänk att jag kommer att vara i NY i helgen... ofattbart. Ska ju på "Soft Landing Camp" först som inkluderar gammal hederlig sightseeing av staden (ska bli så coolt att se New York!) och sedan åker jag vidare till familjen så att jag är hos dem på tisdag. Skulle åkt till dem på måndag egentligen men de hade fått förhinder då så jag får stanna kvar en dag extra i New York...

Allt jag har att säga just nu är: OMG...



California Michigan, here I come!

Vad fort sommaren gick.

Så säger jag varje år. Frågan är om jag verkligen tycker det i år. Jag hann med så otroligt mycket i sommar och gjorde en massa roliga saker. Det är bara det att när den är slut så känns det som att allt bara flög förbi. Det var ju nyss jag vi firade Emmys födelsedag den 2 juli. Det var ju nyss vi spelade in den första Tokio Hotel parodin. Det var nyss det var sommar.

Jag är nu inne på min sista vecka här i Sverige och jag måste säga att det känns rätt overkligt. Jag kan inte greppa att jag åker nästa tisdag. Kanske beror det på att jag inte har fått reda på vart jag ska än, det är svårt att föreställa sig något när man inte vet någonting. Jag börjar nästan tro att jag bara har drömt alltihop. Den här veckan måste de höra av sig från Explorius. 


Mina naglar just nu :)

Eftersom jag inte går i skolan spenderar jag dagarna hemma med datorn och TV:n som sällskap. Idag har jag lagt i ordning det jag ska ha med mig till USA och det blev inte så värst mycket. Man får ändå bara ha med sig 23 kilo, annars måste man betala för övervikt och det är ju lite onödigt. Jag kommer säkert att hinna införskaffa mig en del under min tid i USA.

Den här helgen kommer det bli tid för att säga hej då till alla. Hur ska jag klara det?

Den dagen den sorgen.

Jag bara måste tipsa om den här bloggen: http://milasdaydreams.blogspot.com/



Vissa människor är allt bra kreativa.

Vad gör en bra film? Bra skådisar, välgjord intrig och vackra miljöer i alla ära men något jag tycker är otroligt viktigt är musiken. Tänk bara vad trist en film vore utan musik. Musiken ska liksom finnas där och förstärka det man ser på rutan och bidra till känslan man får när man ser en viss scen. Jag älskar filmmusik, speciellt när den är så mäktig så att man bara vill hoppa in i rutan och vara en del av äventyret.

Här är några utvalda låtar av min favoritmusik från olika filmer:

Pirates of the Caribbean:

Spirit (jag börjar nästan gråta när jag hör den här musiken för att den är så bra):


The Notebook:


Skönheten och Odjuret:


Sagan om ringen:


Mission Impossible:



Så tillsist en av mina favoritscener ur en av mina absoluta favoritfilmer Moulin Rouge. Ewan McGrecor sjunger som en gud i den här filmen. Lyssna och njut:

Idag satt jag och kollade igenom mina favoriter på YouTube när jag hittade ett klipp från när Muse spelade på Hovet den 24 oktober förra året. Min första konsert. Jag, Emmy, Felicia, Johanna, Bea och hennes vän Lizzie köade i 11 timmar för att komma längst fram. Vakterna skötte allt jättebra så de som hade köat längst fick också komma in först till vår stora fördel för längst fram stod vi när konserten började.

Jag minns att under de första låtarna försökte en tjej tränga sig emellan mig och Johanna och hon tog till alla möjliga fula knep för att ta sig fram. Vi tog till några fula knep vi också och trampade henne hårt på fötterna och sparkade undan hennes ben och klämde ihop hennes armar och händer. Tillslut fick jag nog och skrek: "Kan du sluta försöka tränga dig, jag kan inte andas här framme!!!" Då svarade hon att vi var för långa så hon kunde inte se något. Hon gjorde även klart för oss att vi förstörde allting för henne. Fram kom hon i alla fall inte och när jag senare kollade bakåt under konserten var hon ganska långt bak. Rätt åt henne, haha.

Jag minns också att jag fick lov att släppa fram en tjej mellan mig och Bea och att hennes pojkvän hängde över mig så att jag fick lov att ta hans arm och lägga den över min axel för att jag knappt kunde andas för att den tryckte på mig.

Jag minns inte så mycket av låtarna eller vad Muse gjorde på scen, jag kommer bara ihåg bitar av konserten. Jag har varit på två riktiga konserter i mitt liv - Muse och Tokio Hotel - och jag kommer inte ihåg mycket av dem. Jag minns bara känslan som jag hade när jag var där i ögonblicket vilket är en väldigt bra känsla. Jag antar att man lever helt i nuet när man är på konsert och man tänker inte - man bara lever och blir ett med musiken. Därför minns man inte mycket när konserten är slut men man minns glädjen. Det är också det viktigaste.


Jag stod ungefär där den röda pilen pekar.

En del av konserten kommer jag ihåg, det var när de spelade Time is running out. Matt stod på vår sida under den låten och alla sjöng med, inte minst jag ;).

Det var en väldigt bra kväll och jag blir alltid lycklig när jag tänker på den. Muse är otroligt bra live och Matt sjunger fantastiskt. Jag tänker inte missa nästa chans att se dem eftersom det inte blev någon konsert i somras (Muse skulle ha spelat på Zinkensdamms IP i juli. Seriously - Zinkensdamm, vad tänkte arrangörerna då??).

 
Time is running out från Hovet 2009.

Det är sådana här minnen jag lever på trista dagar. Jag är så tacksam över att jag har fått se mina två favoritband live!

Jag minns när Felicia spelade upp det här ljudspåret för mig i omklädningsrummet när vi gick i 9:an (eller var det 8:an?). Herregud vad jag skrattade, jag skrattade så att tårarna rann och nu för tiden räcker det med att höra melodin i början för att jag ska dra på munnen.

Enjoy:

Moto Boy har världens mysigaste låtar:

Vissa artister kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Tokio Hotel är en av dem. Men det finns en artist som ligger mig extra varmt om hjärtat. Det spelar ingen roll hur lång tid som har gått sedan jag nyss lyssnade på hans låtar för när jag hör honom igen känner jag mig hemma.

Sebastian.

Sebastian vem?? Kanske vissa tänker nu. För er som glömde bort honom för flera år sedan kanske kan erinra sig honom när jag säger "Idol-Sebastian".



Sist jag såg honom live var när jag och Lydia var på Grease i vintras och jag lyckades kasta upp ett gosedjurslejon på scenen på vilken det satt ett brev som jag och Lydia hade skrivit till honom. Jag minns hur lycklig jag var när jag såg lejonet i hans hand och han skrek ut "TACK" till hela publiken. Jag tror inte att jag direkt har lyssnat kontinuerligt på hans musik sedan dess men så hände det sig idag att jag satte på en Sebastianlåt i hörlurarna och det var som att möta en gammal vän på nytt. Han var min första idol och därför får jag alltid den här speciella känslan när jag hör hans röst. Vem vet hur lång tid det tar innan jag lyssnar på honom nästa gång men jag vet att när jag gör det så kommer det kännas som att komma hem igen.

Nostalgi:

Jag måste nästan se den här filmen... xD

Idag var jag i det nyrenoverade Sollentuna Centrum med mamma. Såg en snygg t-shirt på Gina Tricot som fick följa med mig hem! Letade efter en skolväska jag kunde ha med mig till USA men hittade inte en enda. Är det så svårt att göra bra väskor??! Antingen ser det ut att vara för barn i mellanstadiet eller så kostar den 1000 spänn eller så har den bara "handtag". Jag vill ha en axelremsväska. Har någon ett bra tips på var man kan köpa bra väskor? Om jag inte hittar någon här i Sverige får jag köpa en i USA, de kanske har ett bättre utbud av väskor än här.


Fräscht centrum...


... där de hade fiskar i ICA-butiken. ^^

Kram till alla

Från Västanå-fallet i Norrland (var där förra veckan med pappa och mina 3 brorsor).

Visst är kameler typ världens sötaste djur? ^^




Alla bilder på djuren är från när jag var i Junsele Djurpark ;)

Såg ett avsnitt av Glee idag och hörde denna grymma låt i programmet! Jag har upptäckt många bra låtar tack vare Glee och oftast tycker jag att Glee-versionerna är bättre, så även i det här fallet. Det jag gillar mest med programmet är att man vet att skådisarna kan sjunga också eftersom de är de som sjunger på de inspelade versionerna själva. Inget fake som i High School musical här inte.

Dream on - Aerosmith (Glee version)




Neil Patrick Harris och Matthew Morrison

Jag minns att jag knappt kunde lägga ifrån mig sista boken för att den var så spännande så jag hoppas att filmen är riktigt bra. Av trailern att döma ser det bra ut.