Home sweet home

Vissa artister kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Tokio Hotel är en av dem. Men det finns en artist som ligger mig extra varmt om hjärtat. Det spelar ingen roll hur lång tid som har gått sedan jag nyss lyssnade på hans låtar för när jag hör honom igen känner jag mig hemma.

Sebastian.

Sebastian vem?? Kanske vissa tänker nu. För er som glömde bort honom för flera år sedan kanske kan erinra sig honom när jag säger "Idol-Sebastian".



Sist jag såg honom live var när jag och Lydia var på Grease i vintras och jag lyckades kasta upp ett gosedjurslejon på scenen på vilken det satt ett brev som jag och Lydia hade skrivit till honom. Jag minns hur lycklig jag var när jag såg lejonet i hans hand och han skrek ut "TACK" till hela publiken. Jag tror inte att jag direkt har lyssnat kontinuerligt på hans musik sedan dess men så hände det sig idag att jag satte på en Sebastianlåt i hörlurarna och det var som att möta en gammal vän på nytt. Han var min första idol och därför får jag alltid den här speciella känslan när jag hör hans röst. Vem vet hur lång tid det tar innan jag lyssnar på honom nästa gång men jag vet att när jag gör det så kommer det kännas som att komma hem igen.

Nostalgi:

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0