Sverige, Sverige älskade land
Har precis kommit hem från min vän Felicia. Ville aldrig gå därifrån eftersom det skulle innebära att jag inte ser mina bästa vänner igen på 10 månader. Det var riktigt jobbigt och jag kunde inte sluta att krama dem. Jag kommer att sakna alla här hemma så mycket men samtidigt är jag väldigt nyfiken på hur det kommer att vara i USA.
Jag har inte haft någon kontakt med min värdfamilj än och det känns ju inte så bra. Hade gärna velat prata lite med dem innan jag åkte men nu är det som det är. Man kan ju hoppas att de svarar på mitt mejl när jag är i New York. Annars har jag ju 10 månader på mig att lära känna dem. Känns bara lite extra nervöst för att jag inte har haft kontakt med dem.
Nu vill jag bara till USA! Den här väntan är jobbig. Kommer kännas bättre när jag är där... tror jag.
Gårdagen är historia, imorgon ett mysterium. Idag är en gåva.
Vi hörs när jag är framme i Amerika!
